Men även 100 000 röster kan ha fel

Plötsligt är världen, staden, gatorna fulla av dessa. Människor. Varelser på två ben, solglasögon och pigga leenden.

Plötsligt är världen, staden, gatorna fulla av någonting undangömt och borttappat. Fulla av liv.

 

Och jag kan inte hjälpa det. Men jag frågar mig själv ännu än gång vad det är som gör att jag älskar detta skitland. Varför jag älskar vinterdepressionen. Varför jag älskar att leva halva mitt liv i kyla och mörker. Varför jag istället inte kan leva i ett land med denna ständiga vårkänsla.

 

Leva i lyckan.

 

/           a

RSS 2.0