Bajs

Egentligen hur tänker man om man planerar att Big Pink, Familjen & Ou est le swimming pool ska spela samtidigt?! Dessutom vet jag att halva mitt gäng kommer stå och skaka rumpa på Big Pink och den andra halvan på Familjen, så då är frågan, Vad händer med mig? Jag måste faktiskt se Ou est le swimming pool, deras melodier har satt sig som kokain i mina örongångar och jag skulle inte klara av att veta att jag gått miste om (vad jag tror) en underbar spelning.

Egentligen vill jag bara se Dominos med Big Pink, som dom troligen kommer spela sist, alltså har jag ca 40 min på mig att springa framoch tillbaka som en galen höna och försöka pricka in Det snurrar i min skalle och Dance the way i feel.

Dålig planering Arvika. Dåligt. Faktiskt riktigt bajsdåligt.

/            a

Sponsored by destiny

Sitter i bh och trosor och taggar med SMK strömmandes ur högtalarna. Basen är på max och svetten rinner. Arvika kommer bli otroligt bra. Jag har nog bränt den bästa skiva jag någonsin har bränt och jag är otroligt nöjd, bara min skiva (skivor) ska spelas! I alla fall mest, vi ska hoppa upp och ner och svettas i takt. Alternativt dränkas i takt beroende på vad vädret får för sig att bjuda på. Vad jag i alla fall vet är att jag inte kommer sova inomhus i mitt rum inatt. Niet. jag tänker sova under stjärnorna och hoppas på att bli nedkyld. Heja sommar!

Jag älskar Sverige. Jag älskar att vara här, och varje dag känns på något sätt ganska väldigt underbar, ganska jättehärligt. Allt. Härligt. Att dessutom min kräftfärgade hy efter seglingen numer börjar inta en mer brun nyans gör bara det hela bättre. En brun, svettig, för varm, alldeles underbar sommar. Jag älskart.

/           

Du ger mig inga löften och du ställer inga krav

Det är poesi och jag blir varm i hjärtat. Sveriges absolut finaste texter, absolut djupaste, vackraste, bästa. Aldrig någonsin har de misslyckats, och nu har de lyckats igen, det måste ju bara betyda Sveriges bästa band. Utan tvekan.



/           a

Back in town

Nu är jag hemma och har hunnit landa. Känslan att vara hemma, att kunna skutta runt halvnaken och sjunga falskt medan man äter frukost, är underbar. Helt otroligt underbar. Jag ska aldrig någonsin i mitt liv ta för hemmakänslan för givet.

Dock har jag inte riktigt förstått att det här är hemma nu, jag tror fortfarande att jag är här och hälsar på och snart ska åka hem, men hem är ju här nu. Och det är knasigt. Enköping är gulligt. Jättegulligt. Men jag kommer inte bli kvar här allt för länge. Inte längre än till hösten, tror jag, man vet aldrig.

Ändå saknar jag London redan. Att jobbet är slut är så underbart skönt, kan inte ens beskriva känslan, men staden. Den saknas.

/          a

RSS 2.0