It's all about music
Har suttit och lyssnat på bra musik hela kvällen. En massa bramusik jag inte har lyssnat på på länge, typ som athlete, kooks (gamla albumet), Muse, till och med lite the ark ("In lust we trust" och "we are the ark", innan dom blev melodifestivaliga och töntiga alltså), självklart fick lite kent följa med. En riktigt härlig blandning kan jag säga, det är nästan så man blir lite lyrisk, men så har jag ju tyvärr lyckats locka fram en liten deppkänsla här också. Konstigt det där med musik som kan vara så bra samtidigt som den gör att man mår dåligt. Eller så kanske den bara gör så att man blir ärlig mot sig själv, slänger skalet och bara går in i sig själv typ, svårt att förklara. Men ibland för det med sig en deppkänsla alltså.
Känner att jag har lust att bara springa flera mil, typ skrikandes, skulle lätt springa som en galning om det inte var för att det är svart ute såhär dags på dygnet. Men blir ju då istället sittandes här med en tekopp och tittar ut i det svarta. Svettas som en galning också. Skulle bara vilja dra härifrån just nu känner jag, skita i allt och bara sticka, typ utomlands och bara leva och inte bry sig om nånting. Jag vill åka till London NU, inte i sommar! Eller jo, i sommar också såklart, men orkar inte vänta känner jag..
En otroligt bra The Ark låt, den första jag hörde, hittar ni här, var den som gjorde att jag började lyssna på the ark faktiskt. Kommer ihåg det, var när jag gick på kunskap, typ i sjuan eller något. Hoho, det var goda tider det, jag och en kompis gick runt i nithalsband och trashiga kläder, och jag bytte hårfärg typ varje månad. Kan man inte tro nu direkt. Inte på nån av oss faktiskt. Har ingen aning om varför vi gjorde det heller, vi ville väl inte se ut som alla andra kan jag tänka mig, har till och med bildbevis på oss! Som jag inte tänker lägga upp här. Inte för tillfället i alla fall. Haha. Ja, som sagt, det var goda tider det.
Jag kommer speciellt ihåg en gång, när jag cyklade hem från skolan och mötte några tjejer från Gunillas klass. Kommer ihåg hur konstigt dom kollade på mig, riktigt med förakt sådär, bitchblickar, som om jag var dum i huvet.
- hej, säger dom korthugget sen i alla fall.
- hej, svarar jag och cyklar vidare.
Senare får jag höra hur dom har klankat ner på för Gunilla.
- Hur kan hon ha sånna kläder, gud så fult, varför ser hon ut sådär?
- Hon får väl se ut hur hon vill, det stör väl inte er?
Jag älskar henne fortfarande för det svaret. Så jävla rätt.
Det sköna med denna historia är att dom som klagade på hur jag såg ut var sånna "som har rätt", som vet hur alla ska se ut, som klagar på alla som har minsta lilla grej som är bara det minsta utstickande. Blä. Bitcharn. Ursäkta om ni läser der här, men er attityd var inte helt okej, man får ju hoppas att ni bättrat er!
Cred till er som orkar läsa allt känner jag. Nu ska jag sooova! snart i alla fall.
/ a
Känner att jag har lust att bara springa flera mil, typ skrikandes, skulle lätt springa som en galning om det inte var för att det är svart ute såhär dags på dygnet. Men blir ju då istället sittandes här med en tekopp och tittar ut i det svarta. Svettas som en galning också. Skulle bara vilja dra härifrån just nu känner jag, skita i allt och bara sticka, typ utomlands och bara leva och inte bry sig om nånting. Jag vill åka till London NU, inte i sommar! Eller jo, i sommar också såklart, men orkar inte vänta känner jag..
En otroligt bra The Ark låt, den första jag hörde, hittar ni här, var den som gjorde att jag började lyssna på the ark faktiskt. Kommer ihåg det, var när jag gick på kunskap, typ i sjuan eller något. Hoho, det var goda tider det, jag och en kompis gick runt i nithalsband och trashiga kläder, och jag bytte hårfärg typ varje månad. Kan man inte tro nu direkt. Inte på nån av oss faktiskt. Har ingen aning om varför vi gjorde det heller, vi ville väl inte se ut som alla andra kan jag tänka mig, har till och med bildbevis på oss! Som jag inte tänker lägga upp här. Inte för tillfället i alla fall. Haha. Ja, som sagt, det var goda tider det.
Jag kommer speciellt ihåg en gång, när jag cyklade hem från skolan och mötte några tjejer från Gunillas klass. Kommer ihåg hur konstigt dom kollade på mig, riktigt med förakt sådär, bitchblickar, som om jag var dum i huvet.
- hej, säger dom korthugget sen i alla fall.
- hej, svarar jag och cyklar vidare.
Senare får jag höra hur dom har klankat ner på för Gunilla.
- Hur kan hon ha sånna kläder, gud så fult, varför ser hon ut sådär?
- Hon får väl se ut hur hon vill, det stör väl inte er?
Jag älskar henne fortfarande för det svaret. Så jävla rätt.
Det sköna med denna historia är att dom som klagade på hur jag såg ut var sånna "som har rätt", som vet hur alla ska se ut, som klagar på alla som har minsta lilla grej som är bara det minsta utstickande. Blä. Bitcharn. Ursäkta om ni läser der här, men er attityd var inte helt okej, man får ju hoppas att ni bättrat er!
Cred till er som orkar läsa allt känner jag. Nu ska jag sooova! snart i alla fall.
/ a
shoe you
I helgen har jag varit riktigt duktig faktiskt och arbetat på min mc-fobi. Håller fortfarande på att skita på mig ibland, speciellt när man accelerear och motorcykeln pruttar på som en galning, tänk om man skulle få ryck i handen eller nått, och liksom rycka till i styret, då blir det pang bom rätt ner i marken, rätt ner i döden! Jag är orolig för mina knän som sticker ut när jag åker, ramlar man är det ju dom som får ta smällen, så jag sitter och trycker in dom så gott det går, vilket gör att jag har fått sjuk träningsvärk känner jag nu.
Tog mig också friheten att mitt i min stelhet luta mig lite framåt och kolla på hastighetsmätaren också medan vi körde om ett gäng med bilar, ångrade mig genast när jag såg att den stod på 120, speciellt eftersom jag visste att vi körde på en 70-väg, och därmed ökade risken för trafikolyckor med ca 70%. Ibland önskar jag att jag var liten. Då tänker man inte lika mycket på allt hemskt som kan hända. Eftersom man inte har sån koll på sånt då alltså.
På nått sätt känns det ungefär på samma sätt att åka mc som att åka flygplan. Det är lite samma grej sådär, att man är fast, man kan liksom inte hoppa av när man känner att man inte vågar eller vill mer, utan man måste fortsätta hela jävla vägen. Men det som är ett plus är att jag blir så tacksam när jag sätter fötterna på marken. Den fina trygga marken. Jag får alltid en lite kick när jag har klarat det ännu en gång. Den kicken kanske alla får? kanske därför man blir flygvärdinna eller kör mc. Eller så är det bara jag som är töntig. Tror nog mer på det andra alternativet. Är ju lite halvt hypokondriker också. Har säkert med saken att göra.
Jag vägrade fula skor, vilket gjorde att det såg ut som jag hade en sumobrottarkropp med kläderna och minifötter, i like it that way! (Y)
/ a
Tog mig också friheten att mitt i min stelhet luta mig lite framåt och kolla på hastighetsmätaren också medan vi körde om ett gäng med bilar, ångrade mig genast när jag såg att den stod på 120, speciellt eftersom jag visste att vi körde på en 70-väg, och därmed ökade risken för trafikolyckor med ca 70%. Ibland önskar jag att jag var liten. Då tänker man inte lika mycket på allt hemskt som kan hända. Eftersom man inte har sån koll på sånt då alltså.
På nått sätt känns det ungefär på samma sätt att åka mc som att åka flygplan. Det är lite samma grej sådär, att man är fast, man kan liksom inte hoppa av när man känner att man inte vågar eller vill mer, utan man måste fortsätta hela jävla vägen. Men det som är ett plus är att jag blir så tacksam när jag sätter fötterna på marken. Den fina trygga marken. Jag får alltid en lite kick när jag har klarat det ännu en gång. Den kicken kanske alla får? kanske därför man blir flygvärdinna eller kör mc. Eller så är det bara jag som är töntig. Tror nog mer på det andra alternativet. Är ju lite halvt hypokondriker också. Har säkert med saken att göra.
Jag vägrade fula skor, vilket gjorde att det såg ut som jag hade en sumobrottarkropp med kläderna och minifötter, i like it that way! (Y)
/ a
Kärlek till att få trotsa!
Ibland får jag små duktighetsryck, ryck då jag känner mig duktig alltså, som idag till exempel. Jag tog mig i kragen och skyfflade skit och barr och andra otrevligheter från theos utebur. Plus att han fick komma ut idag, han bläääv glad! Intalar jag mig i alla fall, eftersom annars var allt jobb i onödan. Plus att jag tog tag i mitt springande igen. Har ju inget att skylla alls på nu egentligen att inte springa eftersom spåret är helt isfritt.
Hade egentligen ingen lust alls att springa idag, därför känner jag mig extra duktig som gjorde det, och ännu mer duktig känner jag mig som klarade det trots att min astma pickade på extra mycket uppmärksamhet idag. Vilket resulterade i att jag istället för att springa trean (som planerat) svängde in på femman, just för att trotsa mig själv, trotsa astman. Ignorera den liksom. Och ärligt talat så njuter jag av att plåga mig själv, eller plåga astman, på det sättet, eller rättare sagt, jag njuter av känslan att få trotsa! För den driver mig till vansinne, varför ska jag sluta träna bara för att mina lungor får för sig att tillfälligt sluta fungera? Det är en sjukt pissig anledning som jag inte går med på! Och jag blir galen på att inga mediciner fungerar. Det får mig att vilja springa flera mil, med svarta prickar dansandes framför ögonen, pipande ljud i öronen, och känslan av rosslet i halsen, bara för att trotsa astman, trotsa alla satans helvetesmediciner som inte fungerar!
Nu ska jag springa varje dag, varje dag, självklart har jag vissa undantag som om jag är sjuk eller något, men jag ska springa varje dag. Bara för att visa astman att jag skiter i den! Den får fan hitta någon annan att bosätta sig i! Jag kommer aldrig bli dens vän!
/ a
Får jag spy?..
På våran design? Känns som att det skulle vara som en tung sten som lyfter från mitt hjärta om jag skulle göra det. blöblöblö.
Naj nu får det banne mig vara nog. Orkar inte skriva egentligen, var bara så längesen det var någon som uppdaterade här, så då tänkte jag får mig själv att jag kan väl vara så god att göra det då. Och nu är det gjort. Bra Anna! *klapp på axeln*.
Kan ju faktiskt dela med mig av en teori om anorexi som jag och karobarro kom på idag. Innan jag delar med mig av den teorin ska jag bara säga att jag tycker att anorexi är en hemsk sjukdom, så det inte blir några missförstånd, för det vore ju tragiskt. Men att anorexi endast uppkommer (med flit) i länder där ekonomin är stadig. I länder där man har råd att välja bort måltider, för man vet att man ändå får tillräckligt med mat för att överleva, men i fattiga länder där man inte har en relativt regelbunden livsmedelsform, om man nu kan kalla det så, så är inte anorexi lika vanligt. I så fall är det ju för att det inte finns tillräckligt med mat, men då tar ju i alla fall invånarna i fattiga länder varje chans dom får att äta. Så egentligen kan man säga att anorexi i sverige är att välja bort något som för oss är självklart, men som för andra vore rena guldgruvan, alltså kan man säga att det är rätt bortskämt, jämfört mot andra länder alltså.
Sen vet jag ju att anorexi inte är något som man väljer och att det är mer psykist än att man bara bestämmer sig för att gå ner i vikt. Men i teorin är det ändå ett i-landsproblem.
Plus att anorexi bara blir vanligare och vanligare, vilket jag tror mest har med samhällets ideal att göra, men det ska vi inte gå in på nu för jag känner att detta inte var ett roligt samtalsämne, blir nästan lite deprimerad.
Naj, nu ska jag sooova!
Godnatt! / a
Naj nu får det banne mig vara nog. Orkar inte skriva egentligen, var bara så längesen det var någon som uppdaterade här, så då tänkte jag får mig själv att jag kan väl vara så god att göra det då. Och nu är det gjort. Bra Anna! *klapp på axeln*.
Kan ju faktiskt dela med mig av en teori om anorexi som jag och karobarro kom på idag. Innan jag delar med mig av den teorin ska jag bara säga att jag tycker att anorexi är en hemsk sjukdom, så det inte blir några missförstånd, för det vore ju tragiskt. Men att anorexi endast uppkommer (med flit) i länder där ekonomin är stadig. I länder där man har råd att välja bort måltider, för man vet att man ändå får tillräckligt med mat för att överleva, men i fattiga länder där man inte har en relativt regelbunden livsmedelsform, om man nu kan kalla det så, så är inte anorexi lika vanligt. I så fall är det ju för att det inte finns tillräckligt med mat, men då tar ju i alla fall invånarna i fattiga länder varje chans dom får att äta. Så egentligen kan man säga att anorexi i sverige är att välja bort något som för oss är självklart, men som för andra vore rena guldgruvan, alltså kan man säga att det är rätt bortskämt, jämfört mot andra länder alltså.
Sen vet jag ju att anorexi inte är något som man väljer och att det är mer psykist än att man bara bestämmer sig för att gå ner i vikt. Men i teorin är det ändå ett i-landsproblem.
Plus att anorexi bara blir vanligare och vanligare, vilket jag tror mest har med samhällets ideal att göra, men det ska vi inte gå in på nu för jag känner att detta inte var ett roligt samtalsämne, blir nästan lite deprimerad.
Naj, nu ska jag sooova!
Godnatt! / a
kaaan jag få den?
Vindruvorna är grådammiga av besprutade toxiner och de smakar giftigt gott; skulle aldrig komma på tanken att skölja frukt. Jag ser människor neurotiskt gnugga äpplen tills skalet nästans skavs av; friktionen bränner ända in i kärnhuset innan de vågar sätta i tänderna. Skrattar alltid lågt i lönndom, skakar roat huvudet och tänker att det är komik hur folk stressar över hälsokoster; färgämnen; sover på spikmattor för ökat blodflöde och gnuggar armvecken med homeopatiska oljor för att livnära vitamindepåerna. You look fucking stupid while doing it, plus att det blir tusenfalt roligare när ni dör i groteska sjukdomar innan ni ens hunnit leva likörlivet som pensionär med praliner till frukost och Stroh ur kristallglas. "Gniiida äpplet, gniiiida.." Gnid era kön istället, slitage värt mödan. Eller så bryr jag mig inte ett jävla dugg om mänsklighetens kollektiva behov av att slaviskt följa varnande hälsorapporter; ofrivilliga stå-uppkomiker hela bunten.
"Gniiiida äpplet, gniiiida.."
Jag kände en gång en ung kvinna som läste innehållsförteckningarna på allt innan hon valde vad hon skulle köpa eftersom hon hade memorerat alla "farliga kemikalier" och praktiskt taget kunde rabbla upp en hundrapunktslista på RED ALERT!-ämnen. Least to say I didn't know her for too long eftersom jag ärligt upplyste henne om att hon var en neurotisk, skitjobbig, pinsam och skrattretande idiot som borde ha hjälm när hon lade sig om kvällarna för att inte riskera hjärnskakning vid det riskabla mötet mellan head and pillow. Hon önskade mig ett "lyckligt jävla kort liv fullt med tumörer", jag önskade henne ett liv överhuvudtaget.
Silly cunt.
Sitter på Svhänskhan och letar kluriga ord. Som vanligt gled jag in på Bloggen med stort B.
Å. Jag ska bli lika coeuwl som henne. Jag ska.
/gunilla
"Gniiiida äpplet, gniiiida.."
Jag kände en gång en ung kvinna som läste innehållsförteckningarna på allt innan hon valde vad hon skulle köpa eftersom hon hade memorerat alla "farliga kemikalier" och praktiskt taget kunde rabbla upp en hundrapunktslista på RED ALERT!-ämnen. Least to say I didn't know her for too long eftersom jag ärligt upplyste henne om att hon var en neurotisk, skitjobbig, pinsam och skrattretande idiot som borde ha hjälm när hon lade sig om kvällarna för att inte riskera hjärnskakning vid det riskabla mötet mellan head and pillow. Hon önskade mig ett "lyckligt jävla kort liv fullt med tumörer", jag önskade henne ett liv överhuvudtaget.
Silly cunt.
Sitter på Svhänskhan och letar kluriga ord. Som vanligt gled jag in på Bloggen med stort B.
Å. Jag ska bli lika coeuwl som henne. Jag ska.
/gunilla
4e december 2011?
Idag ska jag då göra av med hela mitt studiebidrag, plus lite till, till inget annat än att köpa en ny mobil. Imorse trodde den att det var 2a april, och två timmar senare (efter att jag hade talat om för den att det faktiskt är 1a idag) så trodde den helt plötsligt att det var 4e december 2011... humm... antingen är det ett spöke som skämtar första april med mig, eller så har min mobil fått tokryck.. hur som helst har jag dampat på den rätt länge nu, så en ny skulle ju inte sitta fel, även om det kan vara lite charmigt att mobilen lever sitt egna lilla liv och hoppar lite fram och tillbaka i tiden.
Men, det känns så otroligt tråkigt att göra av med alla pengar på en ny mobil, jag hade ju kunnat köpa något mycket roligare för dom pengarna känner jag.
Förövrigt hade jag en väldigt konstig dröm inatt kom jag på... och just nu sitter jag på webbapp och väntar på hjälp, vilket jag har gjort den senaste halvtimmen. Men lite roande är det allt att lyssna på hasse när han går runt och hjälper till -
"Det är ett very wrong fel här" - hoho! det var skoj, okej om ingen fattar, men det var roligt. Ibland slår han allt huvet på spiken den lilla gubben!
/ a
Men, det känns så otroligt tråkigt att göra av med alla pengar på en ny mobil, jag hade ju kunnat köpa något mycket roligare för dom pengarna känner jag.
Förövrigt hade jag en väldigt konstig dröm inatt kom jag på... och just nu sitter jag på webbapp och väntar på hjälp, vilket jag har gjort den senaste halvtimmen. Men lite roande är det allt att lyssna på hasse när han går runt och hjälper till -
"Det är ett very wrong fel här" - hoho! det var skoj, okej om ingen fattar, men det var roligt. Ibland slår han allt huvet på spiken den lilla gubben!
/ a
