Hello, darkness my old friend...
Jag är inte så mycket för det här med planering. Planering finns inte med i min hjärna, det ligger lite i skymundan sådär, jag vill knappt planera in att jag ska träffa någon dagen efter, helst skulle jag inte vilja planera alls, bara kunna ringa till någon när man kände för det och fråga om man ska träffas, men eftersom allas liv inte ser likadana ut så måste man ju planera in när man ska ses. Men jag vill inte ha ett "planerat" liv, jag vill kunna göra som jag vill, när jag vill. Jag vill kunna vara spontan. När som helst.
Och eftersom jag inte gillar att planera så gör det att mitt liv ofta blir väldigt stressigt. Och eftersom jag inte planerar så händer det ofta att andra planerar åt mig. Eller i alla fall tjatar på mig att jag ska göra en massa saker, plugga, packa, städa, whatever. Om jag måste hålla mig till en planering så gör jag ingenting. Till exempel projektarbetet, jag ska sy en gång i veckan, helst varje torsdag, jag gör inte ett piss, jag ligger så långt efter som det går. Om jag däremot inte behövde ha den där jäkla planeringen, efter den veckan ska du ha kommit si och så långt och blablabla, så hade jag garanterat redan varit klar och inne på mitt andra eller tredje plagg nu.
Ibland kan jag önska att jag var en sån person som planderade lite mer. Lite mer struktur i livet liksom. Att jag gillade att planera och ha koll på saker. Förut var det Gunilla som höll koll på allting åt mig, tiden, dagarna, kolla över gatan (okej det gör hon fortfarande, eller nej, nu mer kastar hon sig ut och drar in mig till trottoarkanten, även fast det kanske inte ens kommer en bil), men nu har hon också gett upp det här med planering. Så vi virrar mest runt som korkade hönor när vi är med varandra. Ingen har koll på något.
Jag väntar med spänning på den magiska dagen då jag plötsligt kommer tycka om att planera och ha koll. Det verkar så mycket enklare då.
För ovanlighetens skull kanske jag skulle ta och packa till sthlm redan nu, istället för imorgon bitti, det skulle nog kännas skönt. Men jag tror jag skjuter upp det.
/ a
VIKTIGT Läs detta!!
Body stepen som jag hade tänkt gå på börjar om två minuter, så det är väl kanske ingen idé att jag tar mina små ben och vandrar dit, känns som jag kommer få håll av all julmat som har lagt sig som en fettig beläggning runt min kropp (ja det är meningen att det ska låta för jävla äckligt för det är det också) om jag hoppar runt där på den lilla brädan. Plus att städningen skulle komma först, och eftersom den ännu inte är gjord så har jag ju inte kunnat träna heller, eller lekt med Gunilla, leket är faktiskt uppskjutet till imorn.
Så nu när jag har delat med mig av mina inspirerande tankar så ska jag väl återgå till att göra något annat viktigt. Kanske ska jag ta ett bad, eller glo på tv, eller käka lite apelsiner, eller kanske slå på stort och ta mig en liten macka, äta är ju ett tidsfördriv... tyvärr... kanske vill min nybildade fettbeläggning ha lite sällskap? Det är jobbigt när man ska vara alla till lags...
/ a
Tvättar du ansiktet varje dag?
"Tvättar du ansiktet varje dag?"
Öh... skojar du eller? Få se nu, jag tvättar ansiktet precis när jag går upp och morgonkissar, smörjer in ansiktet med mjukgörande och sen duttar jag på lite "döda finnarna" - medel. Sen tvättar jag ansiktet en gång till efter frukost, tvättar bort "döda finnarna" - medlet, smörjer med mjukgörande, sminkar mig. Sen tvättar jag vanligtvis bort sminket direkt när jag kommer hem från skolan, o så kör jag en extra peeling bara för att få bort alla sminkrester, sen smörjer jag med mjukgörande igen. Sen på kvällen tvättar jag ansiktet igen, smörjer med mjukgörande och tar på "döda finnarna" - medel, som ska sitta hela natten. Och så frågar dom om jag tvättar ansiktet?!
När jag har dragit hela historien för farbror hudspecialist muttrar han något för sig själv och frågar:
"Har du torr eller fet hy?"
Jaadu, bra fråga, det verkar som om min hy inte riktigt kan bestämma sig för om den ska vara fet eller torr. Ena dagen är det som att jag har råkat duscha i fett istället för i vatten, vilket gör att jag får finnar av det, andra dagen är det som att jag har varit uttorkad i flera månader, vilket gör att jag får finnar av det. Torrdagarna är värst för då kan man knappt sminka sig utan att se ut som en stor kaka i fejset.
Mer mumlande från doktorn och sedan klickar han lite på datorn och säger:
"Jag skriver ut ett recept på (differin, stioxyl, basiron, whatever)"
Det är bara det att ingen av dom där helvetessalvorna hjälper! Jag kan lika gärna blanda en egen salva, ta lite sprit, förtjockningsmedel, lite ätticka så det stinker för jävligt och sedan lite citronsaft, så att man kan skriva på baksidan att det det bleker i kontakt med kläder och hår, sen kan jag bara för skojs skull skriva dit att man får inte sola, varken i solarium eller ute under behandlingen - eftersom alla salvor är överrens om detta. Kan inte någon bara ge mig dom där satans pillrerna! Dom fungerar ju i alla fall! Hur svårt kan det vara?!
Nej, nu ska jag sluta klaga på min hy, det finns ju faktiskt dom som har det värre, som har riktig acne. Men jag är trött på att ingenting hjälper.
/ a
timillitom
Ibland plingar det till av att någon skriver på msn. Plingar kanske det inte gör men det låter sådär msnigt. Det är ungefär vad som händer här hos mig. Man skulle kunna tro att det är ganska tyst och lugnt. Men! (let's dance-tony-röst) Ni ska höra min mage! Det är helt sjukt vad den låter. Jag undrar om jag åt en orkester istället för julmat. Nej jag är inte dålig i magen.
Jaa det var väl i princip det jag ville förmedla med detta lilla, men mycket betydelsefulla, inlägget. Kan ju passa på att säga god jul även om jul redan är över. Och så kan jag ju ta tillfället i akt att säga - woho nu är jag ett år äldre. Så otroligt kul att fylla år på julafton. (Känn ironin, snälla) Men som anna skrev i det gulliga inlägget nedan, som faktiskt gjorde mig rörd, så valde mor min att klämma ut mig precis den dagen då alla andra också får paket så jag inte kan skryta med att ha fått massa nya leksaker i present. Men alla räknar ner till min födelsedag, det är ju ett stor + i alla fall.
Nej nu ska jag jobba vidare på annas julklapp som är en smula försenad.
Förresten är det så tråkigt att man fixar och donar hur mycket som helst till jul, sen kommer 25 december och allt är över bara så där- poff nu är det slut på det roliga & mysiga. Okej kanske itne riktigt så brutalt, men lite så känns det.
Nej nu får det vara nog med bloggandet. Ha det gött, ät flött! (mina rimskillzz såhär i juletider är höga. även om vi inte ens rimmar på våra klappar) Puss/g
(förresten är jag kääääääääääär. fick en systemkamera i födelsedagspresent, kände jag för att skryta lite med! så - hejdå tim, jag är bara käääär i min kamera nu!) (ännu en gång förklarar jag för er lite trögfattade att själfallet var det där ett litet skämt.) (Alltså det där med tim. För ajg har fått en kamera)(Kan jag sluta anvönda paranteser hela tiden?)
Nej nu kom jag på en rolig sak. Eller rolig vet i 17 men jag orkar itne fixa med annas försende julklapp så jag ägnar mig åt bloggandet istället. Ägnar min värdefulla tid till att skriva ner detta genomtänkta inlägg. Aja, till saken. Jag heter ju gunilla, för alla som inte visste det ("alla" riktar sig till det otroligt höga siffrorna på antalet besökare) Det är ett relativt långt namn. Samma sak är det med min brors namn, Gabriel. Och min pappas namn som jag inte tänker dela med mig av så blir det hela lite mer spännande. Så alla ni kan börjar fantisera om varför jag inte nämner min faders namn. Min mammas namn är inte så långt så egentligen sprack hela grejen men jag tänker fortsätta mala på. Så fort min mamma, eller pappa, nämner tim så lägger dom alltid till något. Som om det är för kort med en stavelse. Så det blir alltid "Timillitom" eller "Timelim". Speciellt det där Timillitom används för att jag påpekat att det låter så fult. Man uttalar det alltså Tim-illi-Tom. Hahaha. Skratta då. Det var roligt. Tycker jag.
Nu loggade Timillitom in på msn. När man pratar om trollen.
Det ser hemskt ut på mitt rum. Borde städa - orkar inte. Borde läsa engelskatråkbok - orkar inte. Borde blir klar med annas julklapp, som jag tjatar om hela tiden - orkar inte. Lite häftigt om du har orkat tragla dig igenom hela detta inlägg med massa strunt.
Nej nu får det vara nog på riktigt. Ska försöka bli bättre på att slänga ut lite bilder framöver. Kanske ett nytt nyårslöfte? skulle inte tro det. Puss, igen /g (och blunda för felskrivningar, felstavningar, och särskrivningar. orkar inte kollar igenom)
jäklar, jag har bloggat i över en halvtimme! förvisso har jag ägnat mig åt lite annat vid sidan av, men i alla fall. förstår att blondinbella blev trötter. för visst var det hon som tog en pause? äsch. godnatt.
Tio kilo extra...
Men julafton betyder inte bara julafton. Nej, absolut inte, det är nämligen så att världens bästa människa har valt att trycka sig ut i världen den 24e december år 1991 på ett sjukhus i Norrköping. Med en röd slick hår på huvudet, skrek (förmodar jag) hon sig ut i den stora vida världen, en röd liten julklapp! Hennes föräldrar kunde självklart inte önska sig något vackrare i julklapp, en juligt rödhårig liten bebis! Bebisen bodde i Norrköping i ca två år (några gator bort hade en annan rödhårig liten bebis familj tidigare bott) När bebisen var två år gammal flyttade hon och hennes familj till Enköping, närmare bestämt Skogsmyragatan (Nästan samtidigt flyttade den andra rödhåriga lilla bebisen och hennes familj till Enköping, Skogsmyragatan.). Där växte hon upp, hennes första barndomsvän bodde tre hus bort från henne, det var också genom henne den rödhåriga lilla flickan träffade den andra rödhåriga lilla flickan (som nu i och för sig mer var blond). De bestämde att den blonda lilla flickan skulle följa med den rödhåriga lilla flickan hem och leka. Sen dess lekte de med varandra varje dag. De växte upp tillsammans. De var alltid lika. De hade alltid lika kul. Jag skulle kunna skriva hur länge som helst om deras historia, som ännu inte är slut, och som jag hoppas inte kommer ta slut på många, många år. För det är nämligen så att den rödhåriga lilla flickan är Gunilla och den blonda lilla flickan är jag. Jag älskar Gunilla, och även om det är några dagar sen den 24e, så vill jag skriva ett grattis till henne, Grattis på födelsedagen igen världens bästa kompis!
Hoppas ni har haft en bra jul allesammans!
En stor julpuss till er!
/ a
Rätt och fel
När jag var liten var det här med att hugga julgran ett av årets största händelser. Den 23 december varje år blev jag och mina syskon påpackade med sju lager kläder, varefter vi med stela rörelser pulsade ut i den knarrande snön och packade in oss i bilen och efter en resa som på den tiden kändes som trehundra år så var vi äntligen framme.
Den här obligatoriska utflykten varje år tog rejält på mina krafter. För det första hade jag så mycket kläder att jag knappt kunde röra mig, för det andra hade jag för mycket strumpor på mig, vilket gjorde att skorna satt för trångt, så mina små tår blev på nolltid sönderfrusna till små isbitar. För det tredje så var det en halv meter snö i skogen, är man då bara en meter lång blir det rätt kämpigt att pulsa sig fram, för det fjärde så var det en massa gropar i marken som man inte såg på grund av all snö, vilket gjorde att man efter var femte steg fastnade med foten i ett hål, och till råga på det så läckte det in snö när man i panik försökte dra upp foten igen. För det sjätte var alla på gott humör, simon, mamma, pappa, och vad jag minns så skrek inte lilla bebis-eva under dessa utflykter. Jag var förbannad. Och för det värsta, för det sjunde, så var alla galna och irriterade på mig, när jag genom tårar försökte få min glada lilla familj att förstå att det här var bland det värsta man kunde göra.
På något sätt lyckades jag i alla fall ta mig igenom dessa hugga-gran-utflykter varje år, mycket bråk och mycket tårar blev det, men jag följde troget med varenda år och högg den jävla granen. Och eftersom jag varje år var tvungen att göra detta, vare sig jag ville eller inte, så bestämde jag mig för att det var "rätt", alla som inte högg sin gran var dumma i huvet, jag kunde inte förstå hur man kunde åka och köpa en gran på stan. Gud vad tråkigt att inte hugga sin egna gran, sa jag till mina kompisar som gjorde det, sanningen att säga, så var det för att jag var avundsjuk på att dom slapp pina sig igenom det som jag behövde varje år. Jag sa det liksom som en försvarsmekanism mot mig själv. Att hugga gran är bäst, det ska man göra, det är det riktiga, annars är det på låtsas intalade jag min lilla barnhjärna.
Det som förvånar mig nu är att jag fortfarande har kvar denna försvarsmekanism. Jag har varit mycket noggrann med att påpeka att vi ska hugga gran och inte köpa gran, till mina föräldrar i år, jag tycker fortfrande inte om det, jag gör det bara för att stå för vad som är rätt och vad som är fel. Hugga sin gran är rätt. Köpa sin gran på stan är fel.
Jag kommer alltid att tycka så. Jag kommer alltid att tycka att dom nötterna som köper sin gran på stan inte har fattat vad julen är. Hur mycket jag än hatade det det så kommer jag också tvinga med mina barn att hugga julgran i framtiden. Alltid. Det handlar inte om att det är en mysig utflykt med familjen, även om vissa kanske kan tycka det, utan det är en principsak. Man ska hugga sin gran. Vare sig man vill eller inte.
/ a
Juligt lov
- Say mama
- Ma
- Nononono, say mama
- mama!
- hohoho
I min hjärna har redan jullovet börjat, det var längesen jag kom hem från skolan och inte hade ett enda plugg att tänka på, ikväll har jag kunnat ägna mig åt en massa roliga saker förutom plugg. Till exempel slängde jag på mig skorna när jag kom hem och walkade runt i lilla enköping, med musik i mina öron, det var trevligt, tills sulan på mina slitna fejkconverse gick sönder och jag blev blöt om hela foten. Och ikväll har jag suttit och knåpat ihop en liten bonusjulklapp åt lilla Gunilla, plus att jag har lärt mig att broder daniel är otroligt bra, och även the plan. Jag har druckit ca 10 koppar te sen jag kom hem och gått på toa i alla fall dubbelt så många gånger. Jag har ätit fem pepparkakor med ädelost på (ja, det är faktiskt gott), jag har kollat igenom alla mina och alla Gunillas bilder på bdb sen vi skaffade den, jag har tryckt på replay på youtube, låten från willys reklamen The Plan - The Wind Starts Blowing, öh.... hjälp, upp mot 30-40 ggr i alla fall, så länge som jag har suttit här, jag har uppdaterat min önskelista med: rosa & lila nylisar, samt ett album av the plan.
Men en sorglig sak har jag kommit på, jag kan inte slappna av, jag sitter och hoppar på stolen, springer upp och ner för trappan, det går inte att slappna av. Min hjärna tänker ja, jullov! äntligen, nu får du ta igen dig Anna, vila upp dig till nästa termin, gud så härligt! Men det är som att kroppen inte vet hur den ska slappna av. Vad gör man egentligen när man inte behöver plugga på kvällarna? När man inte ens behöver tänka på plugg, att tänka på plugg är ju halva grejen när man pluggar, har man fått en uppgift så går man först och tänker på den en kväll eller i mitt fall en hel vecka, sedan sätter man sig och skriver, nu är min hjärna tom och vad ska jag fylla den med då, om inte plugg?
Jag tycker inte att jag pluggar mycket. Men jag måste nog erkänna det för mig själv nu. Jag är en plugghäst.
/ a
snoppar och bajs
Under en hel skoldag måste man gå på toa minst en gång.
Alltså gå på toa och använda toaletten, inte bara kolla till frillan eller tvätta händerna eller runka(Inte för att jag runkar men alla ni med snoppar) Idag har jag besökt toaletten 5 gånger. Nej jag är inte dålig i magen. 1a gången kollade jag mig i spegeln och fyllde på vattenflaskan. Nästa gång kissade jag, det var innan lunch för er som är nyfikna. Tredje gången var precis efter jag hade kissat för jag gick till skåpen och hämtade vattenflaskan och sen gick jag tillbaka och bytte vatten. Fjärde gången var efter konstruktionslektionen som förövrigt var trååååkig. Och femte gången.. har inte inträffat än, men jag kommer med all säkerhet kolla mig i spegeln innan jag åker hem.
Varje gång jag går in på en toalett kollar jag först om toalocket är uppe för det är äckligt att lyfta upp det plus att man vet aldrig vad som ligger och lurar där i vattnet. Om toalocket är stängt tar jag nästa toa, osv. Eller egentligen är inte det det första jag gör. Allra först sniffar jag lite försiktigt för att försäkra mig om att det inte luktar bajs.(Jag menar hur kul är det att gå ut från toaletten, oskyldig till den äckliga odören, och så står det någon och väntar som tror att man har klämt en kabel?)
Idag var det hemskt att besöka toaletterna. (Jag pratar självklart om skoltoaletter för er som är lite.. efter.) Två - andra och fjärde - gånger besökte jag toaletten för att använda toaletten. Den ena gången var två toaletter upptagna, en luktade illa och resten hade fina bruna ränder. Mys. Nej det var vidrigt. (Fatta mycket bajs jag ser i skolan!) I alla fall, jag valde den som nästan var fri från avföring.
Den andra gången var hemsk och jag kommer drömma mardrömmar. Eftersom jag har haft en vattenflaska och druckit myyycket vatten under dagen så var jag rejält kissnödig. Jag gick med stora steg genom korridoren. Mellan lektionerna är ofta de flesta toaletter upptagna och så var det denna gång också. Jag skyndade mig och hittade en ledig toalett som inte luktade bajs, men dock hade andra överraskningar. Nu tänker du troligen "säkert en bajskorv", men nej. På kanten av toastolsringen, alltså den där äckliga saken som vi tjejer tvingas sitta på medans killar utrustade med en snopp slipper vidröra(Okej det finns undantag, ett stort plus till de som fäller upp, kissar, fäller ner), på den var det kiss. Gula droppar pryddes den av. Men inte nog med det. Två, observera två, lite lockiga svarta små hårstrån fanns även för mina stackars ögon att beskåda. Hm, vad kan det ha varit får små söööta hårstrån? Vad vet jag. Men om det var vad jag tror (dvs könshår, kööööönshår. hår som kommer från könet.) så vill jag gärna spy här över tangentbordet.
Låter det inte så farligt? Då är du störd.
Med det här lilla inlägget vill jag meddela allmänheten, eller främst människorna som använder toaletterna mellan teknik och natur, att :
1. sluta bajsa i skolan.
om du verkligen måste, snälla, försök att skita på något sätt så att det inte blir äckliga ränder och, snälla, spola snabbt så andra inte behöver sniffa in dina bajspartiklar
2. Om du av någon anledning råkar tappa lite könshår på stolskanten, STÄDA UPP EFTER DIG
3. kissa i toaletten
om du har svårt med att pricka så, snääälla, öva hemma.
Nu sitter du säkert och undrar "använde hon kiss-könshår-äckel-toaletten?". Vad tror du?
Nej nu får det vara nog. Tack för att du tog del av min toalettdag, som förövrigt är min faders födelsedag. Grattis till honom. puss! /g
Plan b
Jag tycker lp-skivor är mycket coolare än cd-skivor, lp-skivor är lite sådär häftigt old school, det gillar jag. Jag ska bli en cool lp-morsa och mina barns kompisar kommer vara så avundsjuka på mina barn för att dom har en cool lp-morsa, medan deras mammor sitter och lyssnar på tråkiga cd-skivor, eller något annat nytt som är ännu mindre, jag ska inte låta lp-tiden dö ut. Det borde väl gå att beställa cd-skivor i lp-skivor? Bäst att jag sätter igång redan nu då. Tills dess får jag nöja mig med att lyssna på pappas gamla lp-skivor. Och om det är någon som känner att "fan vad kul med lp-skivor, jag ska nog gå och rota i min far och mors gamla skivsamlingar" - och hittar en skiva med Dexy's Midnight Runners - tveka inte att köra igång den, helst Plan b, den är skönast, och om singelverisionen av Plan b, finns tillgänglig är det ännu bättre. Album-verisionen är dock lite seg.
Nu ska jag ner och placera den lilla nålen på skivan och lyssna till Plan b
/ a
LYCKA
JA! Lycka! Tack för framtiden! Tack för förändringar!
Gissa vad, om ca två år, lagom tills jag är tillräckligt gammal att söka in till polisskolan, så ska dom ändra polisutbildningen, och istället för polisskola så ska det finnas ett polisprogram, precis som en vanlig utbildning på vanliga högskolor. Utbildningen omfattar ett visst antal år, och sen kan man välja om man vill fortsätta och bli polis, på ett typ "fortsättningsprogram", eller så kan man byta inriktning och plugga till typ åklagare, kriminalvårdare, mm. Jag trodde jag skulle skrika av glädje när jag fick höra det! Eftersom jag kan ångra mig på vägen till polis om jag nu vill bli åklagare istället. Och det bästa är att dom har tagit bort en massa kriterier, som att man inte får har kroniska sjukdomar eller nedsatt syn eller hörsel! Vilket betyder att min astma är en liten fis om jag klarar fystesten, vilket jag borde göra, plus att pappa har pratat med en kompis som är polis så jag kommer få vara med en helg och se hur det är, om det verkar spännande.
Kände bara att jag behöve skriva av mig lite, är helt uppe i lycka, trodde inte jag brydde mig såhär mycket. Nu ska jag kolla på film och kurera min hals.
hare gött!
/ a
Annadagen
Jag älskar namnsdagar! Att lycklig gå upp på morgonen och skutta ut i köket där familjen sitter med tända ljus och på ens stol ligger en liten namnsdagspresent, och sedan kollar alla med spänning och ler när jag glatt öppnar mitt lilla paket, "Taaack!" säger jag, "Grattis på namnsdagen hjärtat!" - får jag till svar... eller vänta... det var nog inte min familj.
Såhär firar vi namnsdag i min familj, vi går upp på morgonen, jag äter frukost medan Eva skriker på mamma att hennes skola börjar om fem minuter och att dom måste åka (ja min syster har råkat få fördelen att vara lite smått bortskämd, så hon får skjuts till skolan) , mamma springer ner för trappan tar fram knäckebröd och kaviar som hon slänger ihop till något som kallas för macka, i vissa fall kan det även kallas för smörgås, jag har aldrig riktigt lärt mig skillnaden. I alla fall, med smörgås/mackan i munnen springer hon ut i hallen och klär på sig, här har redan Eva gått ut och står och glor utanför köksfönstret, sedan kommer min kaviarmamma in i köket igen och ger mig en kaviarpuss och säger med sin kaviarmun: ha det så bra idag och bädda innan du går!, sen smäller dörren igen, mobilen piper till "Grattis på namnsdagen Anna!" - från Gunilla. "Vi har namnsdag idag" - skriver jag till mamma.
Men grattis alla Annor på namnsdagen! Hoppas ni får en bra namnsdag, och kanske till och med ett litet paket, jag undrar vad Gunilla har fått gör något, själv fick jag vara barnvakt !
Grattis på oss!
/ a
Och sen då?...
Så istället sitter jag här och blir deprimerad. Om ett halvår går jag ut gymnasiet. Vad händer då? Vad ska jag göra? Jag börjar få lite smått panik, ska jag stanna hemma och jobba i Sverige ett år, innan jag börjar plugga "på allvar" liksom, ska jag åka utomlands och jobba? Och vart ska jag i så fall åka då? Australien verkar ju coolt att åka till, men det är så långt bort och jag är så feg. England har jag börjat fundera på nu, jag tror jag älskar England lite, älskar den brittiska (dialekten?), älskar deras filmer, älskar deras musik, älskar deras gulliga små stenhus och deras stora röda bussar. Fast samtidigt som England verkar roligt så verkar det mer vara ett äventyr att åka till Australien. Så England eller Australien? Eller Sverige? Eller bara ta en kurs bara för att det är kul här i Sverige, författarkurs kanske, eller kanske en språkkurs, jag vet inte varför, hatar språk utöver svenska och engelska, men jag har hört att det ska vara bra.
Sen då? Ja, sen kanske det blir att plugga juridik. Även om jag helst skulle vilja gå polisskolan. Men jag vågar inte hoppas pga min astma och blablabla. Och det är just det här sen då som får mig att vilja fälla en liten tår. Vart ska alla underbara människor ta vägen då? Jag som har bestämt att jag ska flytta både till Uppsala och Göteborg, även fast den utbildningen jag egentligen vill ha ligger i Stockholm, hur ska man göra då? Finns det något piller man kan ta så man kan dela upp sig i tre delar och bo lite här och där? Och vadå? Juridik, javisst, jag tycker att det är intressant, men jag vet ju inte om jag verkligen vill plugga det, eller om det bara är för att jag har en rätt säker framtid inom det senare (min mamma är advokat). Jag vill ju inte plugga något bara för att jag vet att jag troligen kommer få ett jobb rätt snabbt efter min utbildning, jag vill ju rättare sagt inte plugga till något bara för att jag är feg, jag vill ju bli något jag vill. Som polis.
Jag blir galen av sånt här. Vem var det som kom på att man ska ha 10000000 saker att välja mellan och varför kan inte alla utbildningar ligga i samma stad så man slipper skiljas från alla vänner. Jag vet hur det kommer sluta. Ingen kommer plugga i samma stad. Och jag vet, man får nya vänner, men jag vill inte tappa kontakten med dom gamla, och hur mycket man än lovar varandra att aldrig göra det, så gör man tillslut det i alla fall. Tillslut. Tyvärr. Därför vill jag vara en liten skit igen och skrutta runt och inte bry mig om annat än vilken glass jag ska ta.
/ a
Blöja
Så alltså, hej! Nu är jag här igen, med min stressade kropp och osammarbetsvilliga hjärna, jag skiter fullständigt i om det inte är så underhållande att läsa ett inlägg som enbart handlar om min stress, för vad annars ska jag skriva om? Jag försöker landa på jorden igen, men det går inte så bra, jag har suttit och tagit djupa andetag för att lugna mina nerver, men hela kroppen verkar ha fått någon typ av frossa, utan att jag fryser, skakar och håller på gör den och verkar helt leva sitt eget liv. Jag tror i alla fall att jag vet anledningen till att jag spydde upp frukosten flera dagar i rad. Fy fan.
Jag vet ju att något är fel. Det kan inte vara hälsosamt att vara såhär stressad. Vad kan man göra åt stress? Säga till lärarna att ni för i helvete får ni väl fan lägga av och packa på med uppgifter?! Nej. Jag skulle kunna testa och lägga mig ner på golvet och skrika och böla tills mamma kommer och tröstar och allt är bra igen. Nej... kanske inte, men det borde vara bra. Tänk om man var liten igen. Inga bekymmer, kanske att man blev lite sur om ens kompis lekte med den dockan man själv lekte med, men man var aldrig stressad. Tänk det va. Aldrig stressad.
Jag kan liksom inte tänka frammåt. Jag försöker. Tänk frammåt, tänk om två veckor är det lov, tänk om fem dagar är det helg, tänk om sju timmar ligger jag förhoppningsvis och sover, tänk om två timmar kanske jag är klar med historian. Men på något sätt så gör det mig bara mer stressad, VA?! har jag bara sju timmar på mig att panikplugga?! Vadå, sova?! Vem fan har tid med det?!. Och när jag väl ligger där och ska unna min sönderstressade kropp några timmars sömn så tar det minst, observera minst två timmar, innan jag somnar. Vilket gör att jag på vardagar inte får mer än fem timmars sömn. På en skolvecka blir det 15 timmar för lite. Hade jag somnat på typ tio min, som vissa gör, hade jag kunnat använda dom 15 timmarna till att plugga istället för att ligga i sängen och svettas som en gris och gå upp var tjugonde minut för kroppen får för sig att den behöver kissa.
Nu ska jag skaka ner för trappan och läsa historia.
/ a
aladdin hjärtan och chalmers.
Det har blivit allt för dåligt med inlägg på sista tiden. Men så är det ibland.
Och just för tillfället har jag ingen inspiration alls att skriva något. Har bara väldigt konstigt ont i min rygg. Ramlade nämligen - klantig som jag är - rakt bakåt, ner i ett hål i går. Alltså jag var på Boda borg. Orkar inte dra hela storyn. Orkar inte förklara vad Boda borg är. Orkar knappt skriva att det måste sett så sjuktkul ut.
Orkar inte heller fixa ljudet till datorn. Orkar inte ladda mobilen som är död. Orkar inte gå på toaletten trotts att jag snart kissar i trosorna. Orkar inte ångra att jag valde bort att sova hos tim igår. Orkar inte tänka på att det är idrott första timmen i morgon (hur kunde lärarna vara så jävla korkade?! Vi är ju fan teknister.><)
Orkar inte skriva. Egentligen.
Blöhö, livet är ju verkligen så hårt. Tänk på barnen i Afrika, tänk på barnen i Afrika. JAA!, jag tänker på dom. Det hjälper inte.
Och yes. Rubriken har med texten att göra. dumhuve /G
