Mer tid än man kan önska
Just nu har jag en "jag kan inte göra en sak i taget" - period. Dvs. Jag försöker göra allt på samma gång vilket bara slutar med att vissa delar av hjärnan får stressatacker och sen tillslut vägrar att samarbeta förns jag har tagit mig samman och talat om för dom andra delarna av hjärnan att man inte kan göra femtioelva saker på samma gång.
Och när jag har fattat att det inte går att göra allt på samma gång, och då menar jag på en gång, alltså att det ska ske ögonblickligen, nununu, ta körkort, skaffa jobb, boka flyg, träna, tjäna pengar, bli rik, skriva en bok, läsa teori, ja whatever. När jag fattar det, vissa korta små stunder, då går det bra, då kan jag koncentrera mig på en sak. Till exempel läsa teori, som är bajstråkigt.
Men mestadels vill jag göra allt på samma gång och blir bara irriterad på mig själv för att jag inte får någonting vettigt gjort. Det blir bara lite här och lite där. Jag kan inte koncentrera mig på någonting. Vilket istället leder till att jag inte kan göra någonting. Eller i alla fall väldigt lite får jag gjort. För varje gång jag sätter mig där med den där boken jag ska skriva, eller teorin jag ska läsa, eller springturen jag ska springa, så kommer jag på mig själv efter att tag att jag inte har tid med det här för jag ska faktiskt göra det där andra, vad det nu kan vara. Till exempel så läser jag sex olika böcker för tillfället, eftersom jag ska läsa dom där böckerna som jag velat läsa men inte har haft tid, nu när det inte är någon skola så har jag ju tid, jag kan bara inte få in det i mitt huvud. Att jag har tid alltså. Därför läser jag alla på samma gång så att jag ska hinna med alla. Typ. Och så är det med allt.
Tror att det här, "jag har ingen tid"-beteendet är en smitta man får när man har för mycket tid. Let's face it. Jag aktiverar inte mina hjärnceller tillräckligt mycket nu när det inte är någon skola och inget jobb.
Jag ska klistra fast en post-it-lapp på väggen breve min säng som det står du har mer tid än man kan önska på, så att jag fattar det. För det är ju det jag har. Ingen skola, inget jobb, för mycket tid. Gör nått av den!
/ a
Och när jag har fattat att det inte går att göra allt på samma gång, och då menar jag på en gång, alltså att det ska ske ögonblickligen, nununu, ta körkort, skaffa jobb, boka flyg, träna, tjäna pengar, bli rik, skriva en bok, läsa teori, ja whatever. När jag fattar det, vissa korta små stunder, då går det bra, då kan jag koncentrera mig på en sak. Till exempel läsa teori, som är bajstråkigt.
Men mestadels vill jag göra allt på samma gång och blir bara irriterad på mig själv för att jag inte får någonting vettigt gjort. Det blir bara lite här och lite där. Jag kan inte koncentrera mig på någonting. Vilket istället leder till att jag inte kan göra någonting. Eller i alla fall väldigt lite får jag gjort. För varje gång jag sätter mig där med den där boken jag ska skriva, eller teorin jag ska läsa, eller springturen jag ska springa, så kommer jag på mig själv efter att tag att jag inte har tid med det här för jag ska faktiskt göra det där andra, vad det nu kan vara. Till exempel så läser jag sex olika böcker för tillfället, eftersom jag ska läsa dom där böckerna som jag velat läsa men inte har haft tid, nu när det inte är någon skola så har jag ju tid, jag kan bara inte få in det i mitt huvud. Att jag har tid alltså. Därför läser jag alla på samma gång så att jag ska hinna med alla. Typ. Och så är det med allt.
Tror att det här, "jag har ingen tid"-beteendet är en smitta man får när man har för mycket tid. Let's face it. Jag aktiverar inte mina hjärnceller tillräckligt mycket nu när det inte är någon skola och inget jobb.
Jag ska klistra fast en post-it-lapp på väggen breve min säng som det står du har mer tid än man kan önska på, så att jag fattar det. För det är ju det jag har. Ingen skola, inget jobb, för mycket tid. Gör nått av den!
/ a
måndag
... som om det erkännandet skulle klippa av den lilla köttslamsa som håller kuken på plats.
jag dör.
läsläsläs
/g
jag dör.
läsläsläs
/g
Priset är skillnaden!
Snälla, hjälp mig. Hur patetiskt är det inte att ha en reklamjingel i huvet? Jag menar, det är inte ens kul att gå och sjunga på, nu har jag sjungit priiiiset är skillnadeen!, i flera timmar, och till ingen glädje alls kan jag tala om. Men, den är mig ständigt trogen, den lilla jingeln. Poff, så dyker den upp igen och innan jag vet ordet av så rör sig munnen och stämbanden anstränger sig allt dom har i ett riktig storslaget: PRIIIISET ÄR SKILLNADEEN!
När vi ändå snackar reklamjinglar så kan jag ju uttala mig om att jag faktiskt gillar den reklamen, willys. Den är bannemig lite söt. Den där med "om du köper på willys så sparar du pengar, så du kan bjuda nån på en lakritspipa och ni blir jättekära, och skaffar ett barn...", den alltså. Sen tycker jag för all del att den gamla, den med The Plan - The Wind Starts Blowing, också är bra. Mest för att det är en bra låt. Den skulle jag inte ha något problem med att ha i huvet istället... Nanananana.
Nej, nu känner jag att jag håller på att spåra ur. Tycker vi nöjer oss med att säga att jag verkar ha något för willys reklamer. Tur för dom! Att dom gör ett intryck menar jag!
/ a
När vi ändå snackar reklamjinglar så kan jag ju uttala mig om att jag faktiskt gillar den reklamen, willys. Den är bannemig lite söt. Den där med "om du köper på willys så sparar du pengar, så du kan bjuda nån på en lakritspipa och ni blir jättekära, och skaffar ett barn...", den alltså. Sen tycker jag för all del att den gamla, den med The Plan - The Wind Starts Blowing, också är bra. Mest för att det är en bra låt. Den skulle jag inte ha något problem med att ha i huvet istället... Nanananana.
Nej, nu känner jag att jag håller på att spåra ur. Tycker vi nöjer oss med att säga att jag verkar ha något för willys reklamer. Tur för dom! Att dom gör ett intryck menar jag!
/ a
Min effektiva dag!
Jag börjar bli orolig för min hälsa. När jag vaknade upp imorse så tänkte jag att, ja, minsann! Idag ska jag vara effektiv! Jag började således min dag med att kolla mailen (har startat en ny inkomstkälla, kan också beskrivas som: sälja halva min garderob på tradera), och fick reda på att jag hade fått ett bud på hela 1 kr på en tröja från american apparel. Jag känner att det här är min grej! Det ska göra mig riiiik!
Hur som haver, den effektiva dagen forsattes med en tallrik gröt, lite tandborstning, lite skönsång att bjuda grannarna på sådär på morgonkvisten, jag lovar att dom älskar min sångröst!
Därefter snörade jag på mig ett par joggingskor, stängde igen hörselgångarna med melody club på högsta volym, och travade ut i det fina vädret. Eftersom det här var min effektiva dag så bestämde jag mig för att gå, och inte springa, för ovanlighetens skull. Vilket är bra eftersom:
1. Det tar längre tid.
2. Man orkar gå längre än man orkar springa.
3. Man förvandlas inte till ett flåsande svettmonster.
4. Det tar längre tid.
och... 5. Det tar längre tid.
Jag knatade alltså på i det glatta vädret bland hästhagar och fågelsång, glad i hågen som jag var bestämde jag mig för att gå en mil, knateliknat. AH, undeeerbart! Slog man ihjäl två timmar bara sådär!
Men nu kommer vi till det verkliga problemet, det som orsakar min oro, det uppenbarade sig på vägen hem från ica. Jag hade varit där för att köpa ny hårspray eftersom min lillasyster hade slut på det sista imorse. Helt plötsligt när jag trampar på på min lilla cykel så säger benen nej, NEJ! Helt galet jättemycket nej säger dom! Och hela jag förvandlas till en svettklump och jag hör hur min andetag börjar pipa. Det var det jobbigaste jag har gjort på flera år! Cykla hem från ica!
Jag var så trött och svettig när jag kom hem så jag fick lov att slänga mig på golvet och dö ett tag.
Nej, jag säger då det. Lugna dagar är inte bra för mitt psyke! Tacka vet jag stress.
/ a
Hur som haver, den effektiva dagen forsattes med en tallrik gröt, lite tandborstning, lite skönsång att bjuda grannarna på sådär på morgonkvisten, jag lovar att dom älskar min sångröst!
Därefter snörade jag på mig ett par joggingskor, stängde igen hörselgångarna med melody club på högsta volym, och travade ut i det fina vädret. Eftersom det här var min effektiva dag så bestämde jag mig för att gå, och inte springa, för ovanlighetens skull. Vilket är bra eftersom:
1. Det tar längre tid.
2. Man orkar gå längre än man orkar springa.
3. Man förvandlas inte till ett flåsande svettmonster.
4. Det tar längre tid.
och... 5. Det tar längre tid.
Jag knatade alltså på i det glatta vädret bland hästhagar och fågelsång, glad i hågen som jag var bestämde jag mig för att gå en mil, knateliknat. AH, undeeerbart! Slog man ihjäl två timmar bara sådär!
Men nu kommer vi till det verkliga problemet, det som orsakar min oro, det uppenbarade sig på vägen hem från ica. Jag hade varit där för att köpa ny hårspray eftersom min lillasyster hade slut på det sista imorse. Helt plötsligt när jag trampar på på min lilla cykel så säger benen nej, NEJ! Helt galet jättemycket nej säger dom! Och hela jag förvandlas till en svettklump och jag hör hur min andetag börjar pipa. Det var det jobbigaste jag har gjort på flera år! Cykla hem från ica!
Jag var så trött och svettig när jag kom hem så jag fick lov att slänga mig på golvet och dö ett tag.
Nej, jag säger då det. Lugna dagar är inte bra för mitt psyke! Tacka vet jag stress.
/ a
Jag börjar förvandlas till en tjej-tjejig tjej!
Jag har aldrig varit dökär i skor. Jag har alltid gillat skor dock, men det har aldrig varit så att jag känner ett sjukt måste-ha-begär när det gäller skor, absolut inte på samma sätt som jag har med kläder.
Men nu har skovärlden lyckats vända upp och ner på mitt ickebegär vad det gäller skor. Jag kommer på mig själv mer och mer suktandes efter ett par skor, går jag förbi en skoaffär är det nästan som ett lyckorus som piper igenom mig och jag måste titta en extra gång. När jag klickar mig fram på modesidor så åker muspekaren utan att jag tänker på det till rubriken skor och därefter högklackat.
Sen när började jag bli så kär i skor, och speciellt högklackat? Jag använder knappt högklackat, vad ska jag med ett par 12 cm klackar till? Det är knappast så att jag behöver förlänga mig 12 cm, jag skulle bli 186 cm lång om jag hade så pass höga klackar.
Jag tror det kan vara någon slags 18 - årskris. Att jag är så galen i klackar alltså. Herregud. Det är nästan så jag skäms lite över mitt nya älskaskor - beteende. Jag känner mig så där typiskt tjejig. Tjej-tjejig. Fjantig. Blä.¨
/ a
Men nu har skovärlden lyckats vända upp och ner på mitt ickebegär vad det gäller skor. Jag kommer på mig själv mer och mer suktandes efter ett par skor, går jag förbi en skoaffär är det nästan som ett lyckorus som piper igenom mig och jag måste titta en extra gång. När jag klickar mig fram på modesidor så åker muspekaren utan att jag tänker på det till rubriken skor och därefter högklackat.
Sen när började jag bli så kär i skor, och speciellt högklackat? Jag använder knappt högklackat, vad ska jag med ett par 12 cm klackar till? Det är knappast så att jag behöver förlänga mig 12 cm, jag skulle bli 186 cm lång om jag hade så pass höga klackar.
Jag tror det kan vara någon slags 18 - årskris. Att jag är så galen i klackar alltså. Herregud. Det är nästan så jag skäms lite över mitt nya älskaskor - beteende. Jag känner mig så där typiskt tjejig. Tjej-tjejig. Fjantig. Blä.¨
/ a
Huh?!
Är jag dum i huvet sitter jag och funderar på nu. Jag blir rädd. Här sitter jag i godan ro och funderar på att gå ner och göra te, men så plötsligt störs min te-tanke, och så börjar jag tänka på haloween. På hösten. Och till min förvåning blir jag inte panikslagen, jag lägger mig inte ner och bölar medan jag slår med knytnävarna i golvet, jag kastar inte sönder saker, jag slår inte hål i väggar, jag får inte ens en impuls att hoppa ut genom fönstret.
Nej. Jag får en längtanskänsla genom hela kroppen, åh, så mysigt med höst! och mörker och tända ljus och gosiga filtar som man kan gosa in sig i med en varm kopp te och känna sig sådär jätteglad att man sitter inne i värmen och inte är ute och fryser arslet av sig! Nej, anna! NEJ! Det är inte mysigt med höst! Det är hemskt! Det är årstiden som gud glömde, årstiden då folk blir deprimerade, årstiden då man plaskar i lera var man än ska, årstiden då håret står rätt upp av fukt, årstiden då det regnar konstant, årstiden då man undrar om man bor i en grotta och om man någonsin ska få se solens strålar igen. En årstid som man kort och gott kan hoppa över. JAG HATAR HÖSTEN!
Men just nu. Just nu, ja, då förstår jag inte det. Jag längtar till hösten i detta nu. Till allt det där, mörkret, kylan, nakna träd och löviga gator. Varför?!
/ a
Nej. Jag får en längtanskänsla genom hela kroppen, åh, så mysigt med höst! och mörker och tända ljus och gosiga filtar som man kan gosa in sig i med en varm kopp te och känna sig sådär jätteglad att man sitter inne i värmen och inte är ute och fryser arslet av sig! Nej, anna! NEJ! Det är inte mysigt med höst! Det är hemskt! Det är årstiden som gud glömde, årstiden då folk blir deprimerade, årstiden då man plaskar i lera var man än ska, årstiden då håret står rätt upp av fukt, årstiden då det regnar konstant, årstiden då man undrar om man bor i en grotta och om man någonsin ska få se solens strålar igen. En årstid som man kort och gott kan hoppa över. JAG HATAR HÖSTEN!
Men just nu. Just nu, ja, då förstår jag inte det. Jag längtar till hösten i detta nu. Till allt det där, mörkret, kylan, nakna träd och löviga gator. Varför?!
/ a
Yesterday
.. all my troubles seemed so far away. Japp! Då var det kräftkalas med hatt!
/ a
/ a
hej hej morot
idag har jag cyklat till Ica och köpt bl.a. ägg
sen bakade jag en kaka. en morotskaka.
det är kul att lura sig själv att man iaf är liiite nyttig när man bakar morotskaka
istället för något annat gott. för det är ju faktiskt morötter i. morötter är nyttigt.
/gunilla
sen bakade jag en kaka. en morotskaka.
det är kul att lura sig själv att man iaf är liiite nyttig när man bakar morotskaka
istället för något annat gott. för det är ju faktiskt morötter i. morötter är nyttigt.
/gunilla
Vi snopplösa
Ahhh. Smärta. Smärtsam smärta. Jag har försökt sova bort den men det går inte. Det här är en av nackdelarna man drar när man föds utan snopp. Och en jävligt stor nackdel skulle jag vilja säga.
Killar tänk er att ni har blindtarmsinflammation och så spricker tarmen, plus att ni vill spy, svimma, dö, på samma gång - där har ni den, mensvärken. Uhhh.
Förövrigt måste Alvin och gänget vara den mest töntiga film som har gjorts på denna planet. Den får mig bara att vilja spy ännu mer än jag redan vill.
(förresten åkte nyss gunilla och tim förbi här utanför, hoho, det gav mig lite glädje i denna svåra "jag-vill-dö-av-smärta" - stund, och GRATTIS på födelsedagen tim!)
/ a
Ujujuj
Min lillasyster snusar i en ny säng, i ett nytt rum, med nya tapeter som osar tapetklister. Hoppas hon inte ligger och blir hög i sina drömmar det lilla livet.
Jag o andra sidan sitter i mitt gamla hederliga rum, med min gamla (som jag tror min mamma hade när hon var liten) säng, med mina gamla tapeter, som inte osar ett enda dugg av tapetklister, nej, här inne luktar det bara anna. Mitt rum. Mitt anna-rum.
Något som inte är lika trevligt och hederligt som ett ingosat rum är att det smyger omkring en man utanför på gatan.. han ger i alla fall sken av att smyga runt, jag är glad i själen som sitter inomhus och har en pappa på nedervåningen, om det skulle vara så att smyga-runt-mannen skulle få ett ryck och försöka hoppa in genom mitt fönster. Spänning i vardagen här.
Men, nej. Nu verkar han vara borta. Det var den spänningen det. Tur att jag hann komma innanför dörren innan spänningen uppenbarade sig. Annars finns det en stor risk att jag hade skitit på mig. Av överspänning alltså. Även kallad rädsla.
Känns som att heja björn och en kopp te kallar på mig nu, (det var meningen att jag skulle skriva nånting roligt här, men det lyckades bara bli äckligt hur jag än vände på det, så jag gav upp.)
Godnatt!
/ a
Jag o andra sidan sitter i mitt gamla hederliga rum, med min gamla (som jag tror min mamma hade när hon var liten) säng, med mina gamla tapeter, som inte osar ett enda dugg av tapetklister, nej, här inne luktar det bara anna. Mitt rum. Mitt anna-rum.
Något som inte är lika trevligt och hederligt som ett ingosat rum är att det smyger omkring en man utanför på gatan.. han ger i alla fall sken av att smyga runt, jag är glad i själen som sitter inomhus och har en pappa på nedervåningen, om det skulle vara så att smyga-runt-mannen skulle få ett ryck och försöka hoppa in genom mitt fönster. Spänning i vardagen här.
Men, nej. Nu verkar han vara borta. Det var den spänningen det. Tur att jag hann komma innanför dörren innan spänningen uppenbarade sig. Annars finns det en stor risk att jag hade skitit på mig. Av överspänning alltså. Även kallad rädsla.
Känns som att heja björn och en kopp te kallar på mig nu, (det var meningen att jag skulle skriva nånting roligt här, men det lyckades bara bli äckligt hur jag än vände på det, så jag gav upp.)
Godnatt!
/ a
Min fredagkväll
Har jag tillbringat med att äta alldeles för mycket godis, känner mig så otroligt äcklig just nu så jag överväger att gå och stoppa fingrarna i halsen, Åh, det vorde underbart! Bara få spy upp alla äckelkänslor. Ah.
Men dessvärre jag har hört att det ofta leder till bulimi/anorexi om man gör det till en vana. Så jag sitter nu här med min sprängfyllda mage som den duktiga flicka jag är och känner mig bara allmänt ofrsäch. Flottig i fejjan och flott i magen. Mmm.
Tänker inte ens tvätta ansiktet innan jag går och lägger mig, bara för att jag ska känna hur äcklig jag är, rätt åt mig. Kommer säkert vakna upp med en odling "du-har-inte-tvättat-ansiktet-innan-du-gick-och-la-dig" - finnar imorgon också. Skyll mig själv. Man behöver inte vräka i sig en påse godis på mindre än en timme. Man behöver inte det. Säg det till min hjärna när jag har tagit en. Det är som att någon slår på en play-knapp och så börjar en massa röser i mitt huvud säga att, jaha, du minsann, Anna, nu får du allt se till att äta upp allt. Allt eller inget. Ät nu, ät, ät, ät!! och jag ber att snälla, snälla, kan jag inte få slippa nu, jag mår illa! Men den envisa rösten fortsätter att skrika ät, ät, ät! Tills hela påsen är slut. Då försvinner den. Och lämnar mig med en svullen mage. Den kunde ju i alla fall ta sig rätten att ta med sig min svullna mage åtminstonne. Räcker det inte att ligga och må dåligt och vara illamående?
Nej, det här med godis är inte riktigt min grej, förstår bara inte varför jag alltid ska ge det en ny chans. Det är som att köpa psykiska röster på påse. Psykiska röster 6.90 kr/hg. Jo, visst. Går alltid på den lätta. Nej, fy bublan!
Nu ska jag gå och lägga mig med min svullen-mage och trycka in den i madressen så den försvinner tills imorn, godnatt!
/ a
Men dessvärre jag har hört att det ofta leder till bulimi/anorexi om man gör det till en vana. Så jag sitter nu här med min sprängfyllda mage som den duktiga flicka jag är och känner mig bara allmänt ofrsäch. Flottig i fejjan och flott i magen. Mmm.
Tänker inte ens tvätta ansiktet innan jag går och lägger mig, bara för att jag ska känna hur äcklig jag är, rätt åt mig. Kommer säkert vakna upp med en odling "du-har-inte-tvättat-ansiktet-innan-du-gick-och-la-dig" - finnar imorgon också. Skyll mig själv. Man behöver inte vräka i sig en påse godis på mindre än en timme. Man behöver inte det. Säg det till min hjärna när jag har tagit en. Det är som att någon slår på en play-knapp och så börjar en massa röser i mitt huvud säga att, jaha, du minsann, Anna, nu får du allt se till att äta upp allt. Allt eller inget. Ät nu, ät, ät, ät!! och jag ber att snälla, snälla, kan jag inte få slippa nu, jag mår illa! Men den envisa rösten fortsätter att skrika ät, ät, ät! Tills hela påsen är slut. Då försvinner den. Och lämnar mig med en svullen mage. Den kunde ju i alla fall ta sig rätten att ta med sig min svullna mage åtminstonne. Räcker det inte att ligga och må dåligt och vara illamående?
Nej, det här med godis är inte riktigt min grej, förstår bara inte varför jag alltid ska ge det en ny chans. Det är som att köpa psykiska röster på påse. Psykiska röster 6.90 kr/hg. Jo, visst. Går alltid på den lätta. Nej, fy bublan!
Nu ska jag gå och lägga mig med min svullen-mage och trycka in den i madressen så den försvinner tills imorn, godnatt!
/ a
idag är ingen bra dag.
nej.
/ a
/ a
Efterlysning
Jag efterlyser en sladd till min kamera. Hur svårt ska det ara att hitta en vanlig kamerasladd? Vad tänker man med om man gör en kamera med ett uttag där INGEN sladd passar, och då menar jag verkligen ingen! Jag blir så trött! Det finns knappt någon affär som säljer tillbehör till en kodak heller. Vart är samhället på väg? Kodak, är det så konstigt märke? I mina öron, ögon, näsa, händer och fötter är det jättenormalt. Men nej. Har man en kodak måste man specialbeställa en sladd.
Ska suga lite på det där ordet, specialbeställa, i mina öron låter det dyrt. Speciellt kul för mig som är pank eftersom h&m har tagit all mina pengar. Och, nej, jag har inte handlar upp mina pengar på h&m, dom har bokstavligt talat tagit pengar från mig, utan att jag har köpt någonting. Internet-hm alltså. Bajskorvar.
/ a
Ska suga lite på det där ordet, specialbeställa, i mina öron låter det dyrt. Speciellt kul för mig som är pank eftersom h&m har tagit all mina pengar. Och, nej, jag har inte handlar upp mina pengar på h&m, dom har bokstavligt talat tagit pengar från mig, utan att jag har köpt någonting. Internet-hm alltså. Bajskorvar.
/ a
Mitt psyke är inte gjort för lugna dagar.
Jag har tråkigt. Jag skulle till och med kunna sitta och plugga till ett matteprov just nu. Bara jag får göra nånting! Kan inte sola heller, blir bara för rastlös, och svettig.
Jag har förresten kommit på vad jag vill bli när jag blir stor, när jag blir stor ska jag bli musik!, eller åtminstonne lära mig konsten att flytta in i musiken. I vissa delar av musiken. Vissa delar av vissa låtar. Då man bara dör, tror att man ska sktia på sig, skakar, svettas, typ skriker inombords för att det är så bra! Dit vill jag flytta! Till knarkdelarna. Ahhh. Älskade underbara, beroendeframkallande, knarkmusik!!
/ a
Nu då?..
Vad ska jag göra med mitt liv? Dags att bestämma sig känner jag. Usch. Jag kan egentligen sitta här och tveka hur länge som helst.. men det är ju till ingen nytta egentligen.. är nästan säker på att det kommer sluta med att jag tar ett flyg o försvinner iväg till en mer spännande del av världen än lilla enköping.
Jag är bara så sjukt rädd. Nu snackar vi inte om ett sommarjobb på några veckor. Nu snackar vi ett år/halvår. Själv. Jättesjälv. I ett en annan stad. Ett annat land. Själv.
Ja.. jag kommer klara det. Måste bara intala mig det. Tror jag kommer tacka mig själv sen. Något jag verkligen inte kommer tacka mig själv för är om jag inte tar tag i saker o blir sittandes hemma med blicken in i väggen ett halvår. det känns som en lite halvdålig idé. Men jag skulle hellre gå ett år till på gymnasiet.. Är det möjligt att göra det? Dum som jag är så gillar jag ju att plugga, har jag märkt.
Just nu fylls mina öron av smk, och det känns som jag kommer få en torsk i huvet när som helst, känner för att gå ut och hämta lite björkris att flaxa med också. Rakade ögonbryn ska det vara.
/ a
Jag är bara så sjukt rädd. Nu snackar vi inte om ett sommarjobb på några veckor. Nu snackar vi ett år/halvår. Själv. Jättesjälv. I ett en annan stad. Ett annat land. Själv.
Ja.. jag kommer klara det. Måste bara intala mig det. Tror jag kommer tacka mig själv sen. Något jag verkligen inte kommer tacka mig själv för är om jag inte tar tag i saker o blir sittandes hemma med blicken in i väggen ett halvår. det känns som en lite halvdålig idé. Men jag skulle hellre gå ett år till på gymnasiet.. Är det möjligt att göra det? Dum som jag är så gillar jag ju att plugga, har jag märkt.
Just nu fylls mina öron av smk, och det känns som jag kommer få en torsk i huvet när som helst, känner för att gå ut och hämta lite björkris att flaxa med också. Rakade ögonbryn ska det vara.
/ a
