Hello, darkness my old friend...

Jag är inte så mycket för det här med planering. Planering finns inte med i min hjärna, det ligger lite i skymundan sådär, jag vill knappt planera in att jag ska träffa någon dagen efter, helst skulle jag inte vilja planera alls, bara kunna ringa till någon när man kände för det och fråga om man ska träffas, men eftersom allas liv inte ser likadana ut så måste man ju planera in när man ska ses. Men jag vill inte ha ett "planerat" liv, jag vill kunna göra som jag vill, när jag vill. Jag vill kunna vara spontan. När som helst. 

Och eftersom jag inte gillar att planera så gör det att mitt liv ofta blir väldigt stressigt. Och eftersom jag inte planerar så händer det ofta att andra planerar åt mig. Eller i alla fall tjatar på mig att jag ska göra en massa saker, plugga, packa, städa, whatever.  Om jag måste hålla mig till en planering så gör jag ingenting. Till exempel projektarbetet, jag ska sy en gång i veckan, helst varje torsdag, jag gör inte ett piss, jag ligger så långt efter som det går. Om jag däremot inte behövde ha den där jäkla planeringen, efter den veckan ska du ha kommit si och så långt och blablabla, så hade jag garanterat redan varit klar och inne på mitt andra eller tredje plagg nu.

Ibland kan jag önska att jag var en sån person som planderade lite mer. Lite mer struktur i livet liksom. Att jag gillade att planera och ha koll på saker. Förut var det Gunilla som höll koll på allting åt mig, tiden, dagarna, kolla över gatan (okej det gör hon fortfarande, eller nej, nu mer kastar hon sig ut och drar in mig till trottoarkanten, även fast det kanske inte ens kommer en bil), men nu har hon också gett upp det här med planering. Så vi virrar mest runt som korkade hönor när vi är med varandra. Ingen har koll på något.

Jag väntar med spänning på den magiska dagen då jag plötsligt kommer tycka om att planera och ha koll. Det verkar så mycket enklare då. 

För ovanlighetens skull kanske jag skulle ta och packa till sthlm redan nu, istället för imorgon bitti, det skulle nog kännas skönt. Men jag tror jag skjuter upp det.

/       a


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0