First impressions of earth

Jag gillar den. Smärtan. Smärtan som får benen att vilja vika sig under kroppen som plötsligt känns 100 kilo tyngre än innan. Smärtan som påminner en om varenda muskel som finns i kroppen vid varje steg man tar. Smärtan som får handen att vilja gråta bara genom att låsa upp dörren. Smärtan som får en att känna att man lever. Smärtan som kallas träningsvärk.

Jag tror jag älskar den.

Jag tror jag älskar att göra någonting som jag inte ens är bra på.

Squash, och ännu en gång ställer jag mig frågan, varför har jag inte gjort detta tidigare?

/         a

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0